Väntar och väntar
Denna väntan tär på en. 5 veckor kvar nu. FEM VECKOR!
Tiden sniglar sig fram. Försöker tänka bort från allt, men hur lätt är det egentligen när man ständigt påminns. Det är gravida kvinnor överallt, barnvagnar och barn i varje hörna. Det går liksom inte att komma undan. Samtidigt så går man inombords och bara undrar var livet tar vägen. Jag är ju då ingen direkt positivt lagd människa tyvärr, och ser verkligen fram emot att få lägga allt fokus på en annan liten miniperson än mitt eget psyke. För min dryga hjärna är inte rolig att ha och göra med.
Tänk om upptiningen inte fungerar...då ska man vänta ännu längre.
Tänk om det inte funkar på flera år....eller någonsin....
Men tänk om det faktiskt gör det...