I sprutornas värld
Dag 5 i cykeln befinner jag mig på just nu.
Det innebär att vi hunnit förbruka 4 stycken Gonal F-sprutor à 112,5ml och idag....den första....tjocka....onda orgalutranen! Tjoho nu är vi igång att sätta nålar i magen. Som vi längtat.
Den första sprutan jag skulle ta var jag ändå rätt nervös inför. Men det gick bra. Det gjorde inte speciellt ont och inga biverkningar har märkts av. Sen känns det i och för sig som att det blivit värre för var gång att ta sprutan. Jag tror det har att göra med att jag var så väldigt försiktig med den första så att det inte skulle göra ont, och sen har jag blivit lite slarvigare med de efterkommande. Detta har ju dock lett till att det känts mer och mer för varje gång. Men som sagt, jag tror jag är lite mindre försiktig nu, så jag får skulle mig själv.
Vi har också gjort upp en bra arbetsfördelning här hemma när det kommer till sprutorna. Mannen förbereder dem och jag tar dem. Mycket väl fungerande. Han har försökt att sitta med och tigta när jag tar sprutan men han har fått uppskov från den obligatoriska närvaron just då. När jag sedan är färdigstucken lämnar jag snällt tillbaka den använda sprutan till maken min, och dagen går vidare. Välsmort team.
Idag var det dock dags för den första orgalutran-sprutan. Det roliga är att jag vet om att en av de tre olika sprutvarianterna jag ska ta ska vara lite grövre än de andra, och dum som jag är får jag för mig att googla denna sprutan. Typ om vad folk har sagt om den och sådär. Ja, det skulle jag ju inte ha gjort. Helt plötsligt blev jag nästan lite spruträdd. För enligt de andra skribenterna på forumen är Gonal F rena drömmen i jämförelse med den här. Jahapp, tänkte jag. Hur farligt kan det egentligen vara? Men jo, den var värre. Finns ju dock inga andra utvägar. Alternativet är ju att inte ta den, och då kastar vi våra chanser i sjön, så nej, skärpning blev det.
Frågan är nu hur den sista sprutan, som ligger i kylen, ser ut...
Det var ju dock inte så att man satt och skrek rakt ut, men visst kändes den lite. I vart fall mer än Gonalen. Det intressanta var dock att man tydligt kunde känna vätskan sprutas in under huden. Häftigt. När man sedan tog ut den kom nästa intressanta sensation. Det var typ som en kall svidande känsla spred sig under huden. Jag säger då det, det är tur att jag har min mammas gener som tycker sånt här är lite intressant, för det gör ju att jag ser det som ett litet projekt/experiment istället för något jobbigt. Efter att den svidande känslan lagt sig fick man sedan en röd, rund liten cirkel runt stickhålet. Ungefär som att man blivit biten av något. Helt ok.
Nu ska jag ta denna sprutan (och Gonal F) imorgon också, sen på tisdag är det dags för ultraljud för att se hur äggen ser ut. Ska bli riktigt roligt. Har ju lite känningar i magen som om en ägglossning är på gång (det får jag ju verkligen inte hoppas, men känslan är där). Det borde i och för sig kunna förklaras med att man genom Gonalen försöker stimulera fler ägg att mogna, än bara ett som i vanliga fall. Äggen måste ju ha plats att sträcka ut sig på liksom.
Jaja, nu är det dags att nanna kudden.