Äggplocket är gjort
Äntligen kom vi då till det beryktade äggplocket. Jag har varit supernervös de närmsta dagarna, dels inför eventuell smärta vid plocket, men också för att jag har haft symptom som jag förknippar med ett misstänkt missfall jag hade för 2 år sen. Bland annat har det varit extrem hunger, vilket typ aldrig händer annars, samt har brösten reagerat väldigt annorlunda mot en normal menscykel. Googlade jag på symptom så var ju hungern vanlig, men inte det andra, så ja, jag är fortfarande nervös för att man skulle fått en tidig ägglossning, men samtidigt så mös vi bara någon av de allra första sprutdagarna så det känns orimligt.
Aja, dagens gång nu då.
klockan ringde vid 06:15, snoozade till 06:30 och sen var det hopp in i duschen. Ren och fin skulle man vara, samt utan nagellack, parfym och smycken. Inte så svårt fixat i mitt fall. Mannen min fick äta frukost, medan jag var fastande sen midnatt. Återigen hade ju detta aldrig varit ett problem i vanliga fall, då jag lätt kan vänta med frukost till 10-11 typ. Magen bubblade ju som en galning också. Det här med nervositetsmage är ju ingen höjdare. Försökte nog gå på toa 5-6 gånger innan det var dags.
Väl inne på RMC hade vi fått tid klockan 8:00, och då var det dags för förberedelser för äggplocket klockan 8:30. jag fick byta om till sjukt snygg sjukhus-outfit (dvs vitt nattlinne, knästrumpor och blå skoskydd i plast) enda man fick behålla på var bh'n. Måste ju säga att det kändes lite olustigt att ligga på en brits utan trosor i en framknäppt kappa (nattlinnet) som sträckte sig till knäna, men vad gör man inte för konsten liksom. Väl på min kära brits fivk jag sen lämna blod (för en studie vi är med i) och sen var dags att förbereda kanylen som jag skulle få smärtstillande genom senare. Jag fick även slurpa i mig 2 st panodil och en tablett mot illamående.
Mannen i sin tur fick gå iväg med sin burk till ett avskiljt rum och ta hand om den delen av avtalet. Han hade haft en viss nervositet att det skulle vara svårt på grund av pressen att det liksom MÅSTE gå idag, men det gick utan problem, så det var kanon. Tillbaka hos mig sen i vårt lilla vilorum fick jag svara på frågor om allergier, åksjuka, med mera, och eftersom jag aldrig fått lugnande medel förr så hade jag ingen aning om hur jag kommer reagera så det fick jag helt enkelt säga. Sen var det nervös väntan.
Halv nio var det sedan dags att traska in i operationssalen. Vi fick en jättetrevlig sköterska som hade hand om bedövningen, en sköterska som skickade vidare äggen in till embryologerna i rummet sidan om, vår läkare sen tidigare, samt en praktiserande läkare. Vi fick alla sätta på oss var sin snygg sjukhusmössa och mannen en operationsrock. Riktigt snygga var vi. Sen det här med att slänga upp benen i gynstolen kan man ju snart i sömnen. Embryologen tittade snabbt in och förklarade vad hon gjorde på andra sidan väggen, och visade även en skärm där vi kunde följa hennes jakt på ägg i äggblåsevätskan som sögs ur. Spännande!
När vi sedan började gjorde jag väldigt klart att jag vill ha så mycket bedövning det bara går. Skönt att ha det sagt, kände jag. Läkaren började sedam tvätta (?) inombords innan ha la lokalbedövningen. Det var de sticken jag var allra mest nervös för, men de kändes inte alls, och det lugnande jag skulle få genom armen märkte jag dock inte heller någon effekt av, så det var lite konstigt. Sköterskan gav mig massa påfyllnadssprutor i arånen eftersom jag aldrig blev lullig, men sen tog det stopp, så jag antar att jag fick maxdosen?
själva ingreppet på den första sidan, högra?, var nästan helt smärtfritt. jaha, ska det vara såhär enkelt är är det ju inget problem, tänkte jag, men ack så fel jag hade. Den andra sidan var ju inte av denna värld. Fy sjutton vad ont det gjorde. Om det var för att bedövningen slutat verka eller att jag var känsligare på den sidan vet jag inte, men ont gjorde det? Tycker inte om att klaga när jag är hos läkare, men det gick inte hålla inne tårarna som sakta rann ner för kinden. I efterhand antar jag att det var så man normalt kände, för läkaren kommenterade att han var imponerad över min smärttålighet på första sidan. Men ja, han fick ju se min sanna tålighet på den andra sen...
När vi lämnade salen så hade jag i vart fall hört att 10 ägg hittats, så det kändes jättebra. Väl tillbaka i vilorummet serverades vi sedan frukost och man fick ligga och vila. I början mådde jag inget särskilt mer än ont i magen, typ kraftig mensvärk, så jag bad om en vetebulle. Men sen...usch sen kom illamåendet. Det var inte roligt alls. Kunde inte äta av frukosten och mådde allmänt kass, så fick något insprutat i armen mot illamåendet, och syrgas i näsan. Efter en stund kändes det mycket bättre, men då blev jag istället dödstrött. Helt galet vad ögonen var tunga!
Sköterskorna uppmanade mig att äta lite, så jag fick i mig en macka i vart fall. Sen kom läkaren och berättade att allt hade gått enligt förhoppningarna, och totalt hade det hittats 16 ägg!! Han förklarade dock att några av äggen vuxit till sig de senaste dagarna, så de är inte av så bra kvalité, men en 10-12 stycken kunde vi räkna med i vart fall. Såå skönt besked. Om nu befruktningen går någorlunda ok borde jag ju slippà ett nytt äggplocket inom rimlig tid...
Efter att jag sedan hade kvicknat till, och kollat så det gick att kissa, åkte vi hem. Somnade i bilen flera gånger så trött jag var. Väl hemma har det sedan varit likadant. Sömn, sömn, sömn - men aldrig mer än en armslängd avstånd till min vetekudde. magen har varit riktigt krampaktig idag, ungefär som extrema mensvärkar och jag har känt mig som en dubbelvikt flodhäst, men förhoppningsvis släpper det till imorgon.
skönt att ha detta gjort nu, och imorgon ska vi ringa labbet klockan 10 för att höra hur befruktningen har gått! Håll tummar och tår!